Turen skulle egentligen gå till Båstad. Väl framme, hade tyvärr vädret slagit om, och därför var det bara att lägga de bilder jag tänkte ta, åt sidan. Lusten att åka hem tomhänt kändes föga lockande, så jag fortsatte uppför Hallandsåsen, och svängde av när jag såg skylten som visade riktningen mot Hovs Hallar. Ett helt magisk plats som känns oerhört osvensk i sin karaktär. Jag hade aldrig varit där och fotograferat tidigare, så det kändes om en lämplig och spännande plats denna förmiddag, och såg det samtidigt lite som ett sätt att lära känna platsen till ett mer genomtänkt möte längre fram.
Hade det inte varit för kylan, och blåsten.. skulle jag lätt kunnat tillbringa många fler timmar på platsen, dock sa min självbevarelsedrift åt mig att börja röra mig mot bilen medan kroppen fortfarande kunde röra sig.
Havet bjöd på ett mäktigt skådespel där vågorna och skummet från dessa, kontrasterade vackert mot det röda klipporna i havet
På den steniga stranden hade tidigare besökare byggt upp små pelare av stenar som travats uppe på varandra. Dessa gav en känsla av att platsen nästa var helig och att det fanns en symbolik i dessa skapelser.
Under en brant bergvägg fanns där en grotta som hade vackra istappar som formats av vatten som sipprat ut genom sprickor i taket.
Det var relativt folktomt på platsen, det fanns dock ett par som satte sig för att njuta av utsikten och som ovetandes fick bli ett inslag i bilden
Man får vara lite försiktig med var man sätter sina fötter.
Sammanfattningsvis skulle jag varmt rekommendera dig ett besök på denna plats, oavsett om det är med eller utan kamera, och väljer du att åka dit, så klä dig varmt eller välj en varm dag. Jag kommer i alla fall att komma tillbaka mer än en gång.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=uhBRmR3NwCs]