Ibland hamnar vi i situationer eller på platser som greppar tag om oss på ett speciellt sätt. Vi ställs inför något oväntat. I dag var det en sådan dag för mig. På en ny plats, beger jag mig för att promenera hunden. Detta sker i en skog som de flesta andra, jag hade kameran med mig, men utan några som helst förväntningar.
Vi viker av åt höger när stigen vi går på delar sig.. vi går kanske 100 meter när jag får syn på något som är betydligt färggladare än skogen i övrigt. Det är blommor, och en gravlykta. Den första tanken som slår mig, är att någon har förlorat sitt liv på platsen och att blommorna är ditlagda för att hedra den bortgångne.
Jag går närmre för att ta mig en titt, och ser till min stora förvåning, hur något som liknar en gravplats uppenbarar sig. Tankarna far runt i huvudet på mig. Jag får liksom inte ihop det, mitt ute i skogen, kryllar det av kors och gravstenar, blommor och lyktor. Det finns ingen som helst struktur på hur dessa är placerade, vilket får mig att slå bort tanken på att detta är en organiserad kyrkogård.
När jag sedan tar mig en närmare titt på en av gravarna ser jag texten “Vår hund Busco 2004-2014”. Jag hade hamnat mitt i en djur-kyrkogård!! I en skog, undanskymt, hade någon från första början valt att begrava sitt husdjur, för att sedan måste ha fungerat som en källa till inspiration åt någon annan, och därefter en till osv. Denna plats måste ha funnits i många år, för på ett utav korsen stod det årtalen 1969-1983.
Detta är för mig en typ utav plats jag definitivt inte springer på varje dag, varför det blev något som verkligen greppade tag om mig. Jag tänkte, att detta är en plats, där så mycket glädje och sorg har samlats.
Vi vet inte vart okända vägar leder oss
Jag trodde först att det var en hedersplats för någon som hade förlorat sitt liv på platsen. Vid en närmare titt såg jag även det av gräs övertäckta kors (nere till vänster) och tänkte, att det nog var ett tag sedan den grav blev besökt.
Det visade sig vara en kyrkogård/gravplats för husdjur
-
Ett älskat husdjur har fått en vän som sällskap vid sin sida
Lufsen hedrades med plats som skiljde sig från mängden…
.. Detta medan andra gravar var enklare slag
Fick en känsla av att Busco var en familjehund
Ett tecken på att platsen funnits ganska länge, var Malins kors hade årtalen 1969-1983 inristat. Jag blev extra berörd då jag såg lyktan, som gav mig en känsla av att den fortfarande blir besökt.
