Som barnfotograf..
.. är det är inte ovanligt att jag lämnar en barnfotografering med ett eller två fulla minneskort, något som i sin tur leder till många timmar vid datorn för att hitta och välja ut de bästa bilderna. Som den fyrabarnspappan jag ändå är, och med ett allt för begränsat utbud av riktigt bra bilder på mina barn, kan jag inte låta bli att fundera över om den inriktning jag valt när det kommer till barnfotografering grundar sig i någon form av kompensation för min oförmåga att skapa egna minnen.
Med detta sagt, är det oerhört kul att fotografera i den miljö där barnen kan vara sig själv och själv sätta villkoren för vad som ska ske. Visst är det utmanande, jag måste vara alert, förutseende och försöka lista ut vad nästa steg kan komma att bli. I slutänden handlar det om att fånga och leverera bilder som ärligt representerar barnet och stunden.
