Härliga Hanna och Alexander ska bli ett äkta par i sommar, och ett givet inslag på bröllopsdagen är ju fotograferingen. Allt har planerats in i minsta detalj, så därför är det också självklart att det som ska komma att fungera som ett fysiskt minne från den stora dagen, finns med i förberedelsearbetet. Fotografering denna dag, kan lite ses som en genrep inför själva bröllopsdagen.. även om det kommer att ske en hel del dokumentär fotografering, så känns det bra att vi är överens om vilka typer av t.ex porträttbilder vi ska ha med oss när vi är klara,
Även om det skedde på hobbynivå på den tiden, så vill jag inte misslyckas såsom jag gjorde när jag nyligen hade inhandlat en videokamera och erbjöd mig att filma min väns bröllop. Det var en sagolik miljö i Stockholms innerskärgård där paret anlände ståendes i fören på en båt, och där de sedan skulle vandra upp till herrgården längs med den krattade grusgången som var inramad med välansade och formklippta häckar, och som slutligen ledde dem fram till ett fint litet lusthus, där själva vigselakten skulle genomföras. Det var så otroligt vackert!
Som den nybörjare jag var på den tiden, gjorde jag det stora misstaget att jag stängde av kameran när jag trodde att jag filmade och tvärtom när jag gjorde ett upphåll i dokumenteringen.. Något som resulterade i att brudparet senare fick se på en ca 2 timmar lång och fullkomligt ointressant film, med allehanda fötter, grusgångar och gräsplättar på, något som kryddades med ett stämningshöjande pladder i bakgrunden.
Fast att det var många år sedan detta skedde, så kommer jag aldrig, aldrig, aldrig att begå samma misstag en gång till.
Brudparet som jag filmade? Ja, de har gått skilda vägar.. och jag hoppas för allt i världen att det inte berodde på mig och min dåvarande oförmåga att dokumentera en av de finaste stunderna i deras relation. Men å andra sidan, det var ju film.. nu håller jag mig till stillbilder, och det vore tusan om jag skulle gå igenom ett helt bröllop och fota fötter, grusgångar och gräsplättar.
