Etikett: Stockholm

Sky Hotel Apartment Stockholm Dekoreras

Det är med en stor portion tacksamhet och en lika stor med stolhet som det är dags att leverera en uppsättning med tavlor till Sky Hotel Apartments Stockholm för utsmyckning. Motiven är handplockad av kunden, och här har även mått och stilen på bildbearbetning skräddarsytts utifrån dennes önskemål.

Jag inbillar mig att detta tillvägagångssätt ger en större känsla av personlig prägel jämfört med standardiserade motiv.

Stockholmsfotograf vy över gamla stan Fotograf i Stockholm Fotograf i Stockholm Hammarby sjöstad Karlbergs strand fotograf i Stockholm Fotokonstnär stockholm Fotograferar i stockholm stockholmsmotiv motiv av stockholm city fotograf Stockholm

Fastnade i Krishnatåget

Vägen efter min takvandring skulle gå ner till skeppsbron genom gamla stan..  väl inne på Västerlång gatan hör jag hur ett krishnatåg drar igång.. det var bara att häva upp kameran igen och hänga med bort till Järntorget.

Har lite dåligt samvete efter att ha talat med en medlem i tåget som hade ambitionen att locka mig till ett möte senare på kvällen och som beskrev för mig hur Krishna filosofin bl.a handlade om att vi inte är våra kroppar och att vår fysiska verklighet inte är på riktigt.. vi samtalade så länge att hans kollegor försvann in i någon gränd, och jag märker hur mannen som jag pratar med börjar att vrida på sig..
– Känner du dig stressad nu när dina vänner försvinner?
-Ja, lite grann..
-Det är lugnt sa jag.. det är ändå inte på riktigt. Han skrattade och gav sig iväg

krishna

krishna_1

krishna_2

krishna_3

krishna_4

krishna_5

krishna_6

krishna_7

krishna_10

krishna_9

krishna_8

krishna_11

360 grader på Riddarholmen

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förbereda mig för när det var dags att äntra taket uppe på kammarrättens hus på Riddarholmen. Ambitionen var ju dock att försöka få med mig några bra bilder hem..men vilka möjligheterna var att verkligen få lägga ner tid på fotograferingen var för mig osäkert. Här gällde det att ha en strategi, en strategi över något som jag inte visste någonting om.

Totalt var vi omkring tio personer som skulle slussas runt på taket, och jag bestämde mig att gå sist, så att jag inte behövde ha någon som pressade på bakifrån för att höra vad takguiden pratade om, vilket i sin tur gav mig lite mer andrum till att försöka hitta några utifrån förutsättningarna intressanta perspektiv.

Så här med facit i handen, känner jag att jag kommer att göra om denna tur, fast då kommer det att bli en privat tur med möjligheten att ta med mig mer utrustning upp på taket, och dessutom få en lite större inblick i Stockholms historia som jag denna gång bara lyckades plocka upp lite fragment ifrån.

Takvandringen är något som jag varmt rekommenderar även om du inte brinner för fotografering. Du kan läsa mer här

 

stockholm_takvandring_10

stockholm_takvandring_9

stockholm_takvandring_8

stockholm_takvandring_7

stockholm_takvandring_5

stockholm_takvandring_4

stockholm_takvandring_3

stockholm_takvandring_2

stockholm_takvandring_1

stockholm_takvandring

Osammanhängande fotografering

Kameran är med överallt, jämt och ständigt. Vilket också innebär att jag ofta tar bilder intuitivt, när något av någon anledning, fångar mitt intresse.. många gånger gör jag inget annat än slänger bilderna när jag väl tittat igenom dessa. Men ibland, finns det någonting där som får mig att vilja spara dem.. nostalgi, en eventuell potential? ingen aning, men kvar på hårddisken blir de iaf. Här en kommer en osammanhängande bildserie från förra veckan och utan någon som helst röd tråd, mer än ovanstående beskrivning.. rörigt och spretig, men kvar i datorn.

[supsystic-gallery id=16 position=center]

Det var som ett himmelrike

Under natten tjöt mistlurarna långt där borta i drömmarnas land,  när jag väl vaknade på morgonen förstod jag varför detta brölande pågick hela natten. Det var helt magisk vy från Nacka Strand, över Djurgården och med resten av Stockholm som stack upp ur dimman lite här och där i horisonten.  Att stå uppe på klipporna nedför Jarlaberg och blicka ut över Blockhusudden som låg inlindad i fetvadd, fick mig att känna som om Stockholm var en stad högt uppe i bergen.

Jag har nämt det i tidigare inlägg, hur jag kan vara ambivalent när det gäller valet kring vilka objektiv jag ska ta med mig när jag ger mig ut för att fotografera. Och med resultatet i handen denna gång, känner jag att jag tog fel beslut. Även om det går att få en känsla över den täta dimman, kom jag inte så nära som jag önskade.. men, men.. det är väl knappast den sista gången Stockholms stad lyfts upp till skyarna…

 


  

[supsystic-gallery id=14 position=center] 

Vandaler, konstnärer eller både och?

Troligtvis tindrade ögonen på mig, som ett barns på julafton när området i världens alla tänkbara färger plötsligt dök upp. Jag måste erkänna att jag bär på en kluven relation till Graffiti, är det konst eller är det vandalism? Gör det skillnad vart, hur och under vilka omständigheter man målar för att det slutliga resultatet ska få en rättvis stämpel?

Det var ruffigt och färgglatt på en och samma gång, och vägen som mer liknade en leråker, förde mina tankar till en sovjetisk industriby, mer än till förortskommunen i Stockholm där jag faktisk befann mig. Tyvärr hindrade underlaget och de skor jag hade på mig, att utforska området närmare än vad jag faktiskt gjorde. Däremot var det för mig en vinst att få möta några av kreatörerna som hade gömt sig väl bakom en av byggnaderna.. Från den som jag misstänker var ledaren i gänget fick jag ok att fotografera medan de målade, det viktiga var dock att deras ansikten inte fanns med på bilderna.. 

[supsystic-gallery id=11 position=center]

På mage vid Odenplan

Efter att ha slutfört fotouppdraget ute i Saltis, så avslutades dagen med en promenad runt om i Norrtull.. Vid Odenplan speglade sig kvällssolen mot den regnblöta marken..

image

Någon är barfota

Jag vet inte varför ensamma skor tycks väcka någonting i mig. Kanske beror det på att jag har svårt att föreställa mig tanken på att kliva ur mina egna skor och inte märka av att jag är barfota och än mindre, bara låta dem bli kvar 🙂

När jag hittar ett par som dessa.. mitt på söder mälarstrand i Stockholm, ny polerade och redo för att visas upp, då börjar frågorna att snurra i huvudet..

Skor, på söder mälarstrand

Greta Garbo kom in i bilden

27 mars, 2015

Det är kväll, och jag har siktet inställt på att få med mig ett antal kvällsbilder över Stockholm. jag hade redan utsett några platser sedan tidigare där jag hade tänkt att rigga kameran på stativ.  Vid den  första destinationen som var Stora Essingen, inser jag att jag genom de senaste dagarnas vårvärme på västkusten gjort en bortskämd felbedömning gällande klädvalet.  Med fingrar som blev stelfrusna så snart bildörren slagit igen, riggades stativet med kameran, och ett för ögat tilltalande perspektiv zoomandes in. Väl klar på första stället åkte jag till de platser som jag från början hade bestämt mig för. Kvällens största begivenhet blev dock när jag stannade ovanför Söder Mälarstrand, på Torkel Knutssonsgatan för att ta en bild över Riddarfjärden.  Med kameran på plats, hör jag en kvinnas röst bakom mig

– Man får fina bilder härifrån.
Jag vänder mig om, för att se att där står en dam, som jag uppskattar vara närmare de åttio. Min första tanke var, hur det kommer sig att hon vågar vara ute så pass sent på en så öde gata som denna var just nu? Det är otroligt vackert, nästan så att det är svårt att göra vyn någon rättvisa på bild, svarade jag.

Jag har varit och dansat, sa hon med ett stort leende. Där uppe fortsatte hon och pekar mot Münchenbryggeriet. Hon berättade hur mycket hon njöt av denna lilla promenad till slussen tre gånger i veckan och hur hon brukar stanna upp för att njuta av den utsikt jag nu hade för avsikt att föreviga.

Vad trevlig, sa jag och kände mig inte riktigt säker på hur jag skulle fortsätta konversationen. Bor du här i närheten? Jag fick till svar att hon bodde en mil utanför stan, nuförtiden men att hon var uppväxt på söder, samtidigt som hon sakta började att gå igen. Ha en fortsatt trevlig kväll, önskade jag henne. Tillbaka in i rollen som fotograf, där jag försökte ställa skärpan med mina nu åter stelfrusna fingrar, hör jag en välbekant röst bakom mig. – Min mamma var bästa kompis med Greta Garbo!

Damen var tillbaka, denna gången stod hon närmare än förra gången. Jaha, alltså när då? hörde jag mig själv fråga. Hur korkat lät inte det? tänkte jag. När de var små flickor.. alltså, innan hon blev känd, svarade damen. Ja, hon var ju inte alls lika mystisk som en lite flicka, nej tvärtom.. hon var ett riktigt litet busfrö, och hon hade inte samma lugg heller.. En gång skulle min mamma och Greta gå på cirkus, fast att min mamma sa att hon inte hade några pengar. Det löser vi.. hade Greta svarat. Lösningen hade varit att de med sina lackskor (ja, det var vad damen sa) kröp in under tältduken på cirkustältet. Nej, så hon var inte alls på samma sätt som flicka, som när hon blev filmstjärna, klargjorde damen innan hon gjorde sig redo för att återigen promenera mot slussen.

Men så stannade hon upp igen, och tipsade mig om några bra utsiktsplatser uppe på söder som jag kan ta bilder ifrån. Jag tackade henne för tipsen och lovade både henne och mig att jag ska ta och besöka dessa platser nästa gång jag kommer upp till Stockholm.

När vi sedan åter önskat varandra en fortsatt trevlig kväll, följer jag damen med blicken och ser hur hon försvinner ner mot Söder Mälarstrand. Jag kände mig glad, glad för att detta var ett sådant ögonblick som berikar mig. En liten bit livshistoria som jag visserligen skulle kunna klara mig utan, men som nu.. när jag har fått ta del av den, berikar mig.

Med detta känner jag också en tacksamhet för fotograferingen, för det är inte bara frågan om att föreviga ögonblick, fånga miljöer och skapa intressanta bilder. En kamera på stativ kan nästan fungera som en mötesplats med främmande människor. När jag väl ska ta bilden, inser jag att jag inte har frusit på en stund.. och genast så stelnade fingrarna.


Torkel KnutssonsgatanErsta

photo032415

Ersta

filter_6

 

Kosläpp i storstaden

När tiden är begränsad och möjligheterna många, blir jag som en kalv som nyligen släpps ut på grönbete.  Lite av den känslan infann sig när jag i helgen var i min gamla hemtrakter. Huvudstaden har ett gigantiskt utbud av fotomöjligheter. Folk, händelser, arkitektur, skuggor, vatten, etc.. frågan var ju bara vad jag skulle välja? Beslutet blev en påse blandat. Med kameran i handen bestämde jag mig för att inte utlämna något av princip, utan i stället närvara till det som fanns eller skedde i min närhet och i stunden.

När jag går runt och fotar folk, har jag en konstig förmåga att skapa en historia kring dem jag ser. Varför är det just de, vart är de/han/hon på väg och varför etc..?  För min personliga del gör det bilderna lite mer levande.

Med eller utan mössa

Med_utan_mössa

Vissa väljer att bära mössa, och vissa inte. Jag log för mig själv, för jag tänkte att det skulle vara lustigt och tjejen tog av sig mössan och skulle varit flintis mitt på huvudet.

 

Rödbyxor på promenad

röda-byxor

Ett gäng ”Rödbyxor” kom emot mig, och jag tyckte att de stack ut lite extra mot den för övrigt grå omgivningen. Tycker att det blev en extra inramning då killarna på ytterkanterna pratade med varandra.

 

Inte speciellt shoppingsugen

Shopping_trött

Den ensamme mannen såg inte riktigt ut att vara i shoppingtagen.

Ett möte i neon

Spegel_snack

Drottninggatan är ljusår ifrån min favoritplats i Stockholm. Däremot är det en guldgruva om man vill hitta människor att fota. Som t.ex två neongröna killar som sitter och snackar, samtidigt som de lyser upp tillvaron med sina kläder 😉 Jag vet inte om det hade fikapaus, men ska man smyga sig bort från jobbet, är det väl inte de mest anonyma plaggen

Drottninggatan-

Vårsolen skickade sina strålar mot den plåtbeklädda fasaden som i sin tur bidrog till spännande skuggor

Kungsbron

Kungsbron

Jag vill om möjligt försöka hitta lite annorlunda vinklar och perspektiv när det kommer till stadsbilder, och därmed undvika sitta med samma ”turistbilder” som alla tar.

Undersidan av Söderleden

Underbron

Undersidan av söderleden bjuder på en intressant miljö, om man är beredd att skita ner sig lite grann.

Samma undersida

photo031515

Man får passa sig, så att man inte slår i huvudet 😀

DESIGN

Jag fick gå några gånger fram och tillbaka innan jag hittade en vinkel fri från störande lyktstolpar, samtidigt som jag även ville få med blänk från solen

Stadshuset

Innergården

Stadshusets innegård kan vid rätt tidpunkt bjuda på dynamik

skuggat_golv

Skuggor, arkitektur och historia i en härlig blandning

catwalk

Även om det fanns fler personer i bilden, gav han mig en känsla av ensamhet när han gick där mitt i

Hiding_and_watching

Såg framför mig hur ett kärlekspar sitter och gömmer sig, samtidigt som en statyn håller utkik. Nu är det troligen inte så, men det är härligt att låta fantasin vara med och skapa bilderna.

pose

Jag var givetvis inte den enda som var på plats med en kamera

 

Stadhuset-i-skugga

De skuggiga platserna var lediga

Nöjd med dagen?IMG_5848