Fastnade i Krishnatåget

Vägen efter min takvandring skulle gå ner till skeppsbron genom gamla stan..  väl inne på Västerlång gatan hör jag hur ett krishnatåg drar igång.. det var bara att häva upp kameran igen och hänga med bort till Järntorget.

Har lite dåligt samvete efter att ha talat med en medlem i tåget som hade ambitionen att locka mig till ett möte senare på kvällen och som beskrev för mig hur Krishna filosofin bl.a handlade om att vi inte är våra kroppar och att vår fysiska verklighet inte är på riktigt.. vi samtalade så länge att hans kollegor försvann in i någon gränd, och jag märker hur mannen som jag pratar med börjar att vrida på sig..
– Känner du dig stressad nu när dina vänner försvinner?
-Ja, lite grann..
-Det är lugnt sa jag.. det är ändå inte på riktigt. Han skrattade och gav sig iväg

krishna

krishna_1

krishna_2

krishna_3

krishna_4

krishna_5

krishna_6

krishna_7

krishna_10

krishna_9

krishna_8

krishna_11

Smyckesfotografering på agendan

Återigen står jag med en uppsättning smycken som ska produktfotograferas, och tvingas gräva djupt efter någon form av kreativa idéer för hur bilderna ska komponeras. Hur ska de presenteras, när kommer de bäst till sin rätt.. ska det vara någon rekvisita eller ska det vara helt rena bilder? Det är lite utmanande, speciellt så jag ogärna tar exakt samma typ av bild mer än en gång. Någon variation måste in för att upplevelsen av löpande band inte ska infinna sig.

På den absoluta plussidan är dock att strålande sol och en reflexskärm gör det hela till en perfekt utomhusfotografering.

Smycken Orelia Syster P-24

Smycken Orelia Syster P-25

Smycken Orelia Syster P-10

Smycken Orelia Syster P-11

Smycken Orelia Syster P-2

Smycken Orelia Syster P-17

Smycken Orelia Syster P-20

Smycken Orelia Syster P-21

Smycken Orelia Syster P-26

Osammanhängande fotografering

Kameran är med överallt, jämt och ständigt. Vilket också innebär att jag ofta tar bilder intuitivt, när något av någon anledning, fångar mitt intresse.. många gånger gör jag inget annat än slänger bilderna när jag väl tittat igenom dessa. Men ibland, finns det någonting där som får mig att vilja spara dem.. nostalgi, en eventuell potential? ingen aning, men kvar på hårddisken blir de iaf. Här en kommer en osammanhängande bildserie från förra veckan och utan någon som helst röd tråd, mer än ovanstående beskrivning.. rörigt och spretig, men kvar i datorn.

Vandaler, konstnärer eller både och?

Troligtvis tindrade ögonen på mig, som ett barns på julafton när området i världens alla tänkbara färger plötsligt dök upp. Jag måste erkänna att jag bär på en kluven relation till Graffiti, är det konst eller är det vandalism? Gör det skillnad vart, hur och under vilka omständigheter man målar för att det slutliga resultatet ska få en rättvis stämpel?

Det var ruffigt och färgglatt på en och samma gång, och vägen som mer liknade en leråker, förde mina tankar till en sovjetisk industriby, mer än till förortskommunen i Stockholm där jag faktisk befann mig. Tyvärr hindrade underlaget och de skor jag hade på mig, att utforska området närmare än vad jag faktiskt gjorde. Däremot var det för mig en vinst att få möta några av kreatörerna som hade gömt sig väl bakom en av byggnaderna.. Från den som jag misstänker var ledaren i gänget fick jag ok att fotografera medan de målade, det viktiga var dock att deras ansikten inte fanns med på bilderna..