Etikett: Hav

Redo för beach 2016

Fotograf John Rosencranz I Halmstad

Det är forfarande ett tag kvar tills dess att temperaturen i havet har nått en vettig nivå, dels för min egen del men också för dessa underbart vackra varelser. Förra året blev det inte många bilder, jag vet inte vart alla maneter höll hus.. inte var det på västkusten i alla fall.. I vilket fall som helst, idag blev det en genomgång av undervattensutrustningen, för att se till att den fortfarande håller tätt.. I väntan på rätt tillfälle är det bara börja att träna upp förmågan att hålla andan igen..

[supsystic-gallery id=18 position=center]

 

Lekplats

Känslan av övergivenhet (för stunden) är påtaglig samtidigt som det är något rogivande över gungorna som hänger där. För stunden orörda och vilande.

Gungor

Tågvirke berättar

Tågvirke är som en historiebok i repform. Ingenting är förvisso klart och tydligt, men på något sätt andas det ändå erfarenheter och händelser om dessa algdoftande rep och knopar. Längs med den Halländska kusten finns det mängder av små platser med rester från havsutflykter. Det är som om de vill berätta något, men de sker i abstrakta gåtor, gåtor som istället låter min fantasi stå för slutsatserna.  Vem har slagit knopen, vart har den varit, på vilket djup har den befunnit sig.. eller är det rent utav bara resultatet av en rastlös fiskargubbe som har suttit med en kaffepanna vid sin sida och bristen på annat, har han valt att slå en fiskarknop?

Halländska Fiskläger_16

Bland knopar och nät

Bland knopar och nät

Bland knopar och nät

Bland knopar och nät

Halländska Fiskläger Halländska Fiskläger_1 Halländska Fiskläger_2 Halländska Fiskläger_3 Halländska Fiskläger_4 Halländska Fiskläger_5 Halländska Fiskläger_6 Halländska Fiskläger_7 Halländska Fiskläger_8 Halländska Fiskläger_9 Halländska Fiskläger_10 Halländska Fiskläger_11 Halländska Fiskläger_12 Halländska Fiskläger_13 Halländska Fiskläger_14 Halländska Fiskläger_15

Skylten sa stopp, men grinden sa välkommen

Grinden stod liksom där och hälsade mig välkommen.. skylten hävdade att jag behövde stanna bilen och gå de sista metrarna ner till vattnet, vilket kändes helt ok. Jag har varit här förut.. och det kan vara en utmaning att befinna sig på samma plats och samtidigt hitta någonting nytt. Det som fångade mig denna gång, var kombinationen av den nedåtgående solen och de kontrastrika molnen.. Och så fick det bli..

Efter dryga timmen på plats, börjar jag förbanna mig själv över att jag återigen åkte ifrån mina handskar.. Att jag aldrig ska lära mig att strålande solsken inte nödvändigtvis innebär värme.. 

 

IMG_0982 Gravidfotograf i halmstad | Fotograf John Rosencranz3 Gravidfotograf i halmstad | Fotograf John Rosencranz2 Gravidfotograf i halmstad | Fotograf John Rosencranz1

Att lämna trygghetszonen

Det är inte många meter jag går utan min kamera, tyvärr vill jag oftast vara förberedd på de flesta tänkbara situationer, varför min packning många gånger är både tung och otymplig.

Att ge sig iväg med begränsad utrustning är både utmanande och framförallt lärorikt. Alltså, det är inte frågan om någon rymdresa, men ändå.. där finns en liten gnagande känsla av att kunna gå miste om toppenbilden för att jag av bekvämlighet lämnade systemkameran hemma, eller för att jag lät bli att ta med något av mina objektiv.

Nu var det i alla fall dags.. Utan några speciella idéer i åtanke, tar jag ett djupt andetag, utrustar mig ”enbart” med min kompakta point and shoot kamera.. ett filter, ministativet och beger mig iväg.

Landskapsfotografering Tylösand

Svart Vitt över Tylön_Fotografering-3

Svart Vitt över Tylön_Fotografering-2

Svart vitt fotografering Tylöudde

 

 

Storstädning av stranden

En skurborste ligger uppspolad på stranden, vilket i sig kan vara ett intressant objekt att fota. Det var dock när vågorna började att komma längre upp och gömma borsten i sjöskum som jag kände att detta kunde bli till något spännande.

Fine Art-2.jpg

Fine Art-3.jpg

Panikplåtning del 1

Att inte ge sig ut en dag som denna, är näst intill syndigt. Solen skiner från en klarblå himmel, temperaturen bjuder på snöknarr under skosulorna och den fuktiga vinterluften har bäddat in föremålen i ett kontrasthöjande lager av iskristaller. Det kändes nästan lite panikartat när jag gav mig ut, jag ville liksom ta tillvara på så mycket som möjligt av dagen, ljuset och knarret.. för vem vet.. i morgon kan det vara över. Ja, jag vet att det går att kika i en väderapp, men du fattar poängen 😉 När plikterna för dagen var avklarade, vara det att snabbt som tusan, kolla att batterierna vara laddade, linserna rengjorda, brygga en termos med kaffe, för att sedan ge sig ut.

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

fotokonstnär i halmstad

En sommarkväll mitt i vintern

Känslan är nästintill surrealistisk.. 10 minus visar termometern, men solnedgången och stillheten leder tankarna till en ljummen sommarkväll.

   
    
    
    
    
 

Det är härligt att bli överraskad

Varenda gång jag har passerat båtarna under min joggingrunda, har jag påmint mig själv om att jag vid ett tillfälle ska ta med mig utrustningen och åka ner för att ta en bild. Väl hemma tycks de tre ha fallit i glömska. I lördags, kände jag en viss rastlöshet, kikade ut och tyckte att himlen såg lockande ut och jag började gräva bland mina minnesbilder över ett objekt eller en plats som lämpade sig för fotografering en dag som denna.

Nordanvinden som blåste ute gjorde att jag undvek tankar om att bege mig ner till havet, men på något sätt var det ändå dit jag tydligen skulle. Jag pälsade på mig ordentligt, packade min ryggsäck samtidigt som bilden som jag ville ha med mig hem började att växa fram för mitt inre.  Jag visste att jag ville utnyttja molnen för att få ett visst drama i bilden.

Väl på plats kände jag en viss besvikelse, för att man tydligen hade haft en vårstädning på stranden och valt att bränna fjolårsgräset, vilket inte skulle ge mig den där tydliga kontrasten mellan båtarna och det guldgula gräset som jag hade tänkte mig. Men nu fick jag göra det bästa av situationen.
Efter att jag fått en blid som stämde hyfsat med vad jag hade tänkt mig, började det att hända intressanta saker på himlen, solen kämpade för att pressa sig igenom molnen och när så väl skedde, uppstod de ett magiskt ljus. Stranden blev guldgul, skuggor som inte såg ut att höra hemma en dag som denna växte fram, ljuset som reflekterade sig i havet.  Ivrigt började jag leta efter nya möjligheter.. och började att förflytta mig i den riktning längs med stranden, som jag bedömde skulle vara mest till min fördel. Och första anhalten blev ett litet skjul/stuga.

Jag kikade längre bort på stranden och lade märke till hur havet hade runnit undan och frilagt många av stenarna som normalt sett och till stora delar ligger under vattenytan. Ytterligare en bit längre bort, har den brygga som jag fotat flera gånger tidigare ändra karaktär med tanke på vattennivån.  Likaså det algbeprydda spår som används vid sjösättning av småbåtar, blev ett intressant objekt.

Även om jag inte riktigt kom hem med den bild jag från början tänkt mig, vill jag ändå säga.. det är härligt när moder jord väljer att överraska.

blogg1213_MG_7120

_MG_7130ny

_MG_7144

 

 

Ytterligare en bit längre bort, har den brygga som jag fotat flera gånger tidigare ändra karaktär med tanke på vattennivån.  Likaså det algbeprydda spår som används vid sjösättning av småbåtar, blev ett intressant objekt.

_MG_7161filter_2

 

Ett grått Höganäs bjöd på detaljer

15 februari, 2015

Trots sin närhet, har jag inte riktigt givit Höganäs chansen att upptäckas. Det är någonting med namnet, kanske är det associationen till de bruna Nalle Phu burkarna som är Höganäs signum, och som har lagt en mjukt och romantiserad täcke över den lilla staden. Något är det i alla fall som lockar mig dit.

Väl på plats, låg staden i ett tjock grå smet.. Vädret är ju dock inget vi rår över.. och denna platsen var minst sagt grå, och det enda stället för dagen som såg ut att ha potentialen för några bilder, var småbåtshamnen..

Det var ju dock lite på chans som jag åkte dit, och jag visst väl inte riktigt vad jag kunde förvänta mig..  Hamnområdet var trevligt med många intressant detaljer, tyvärr så var det svårt att hitta några bra vinklar då vissa båtägare fortfarande hade låtit båtarna ligga kvar i vattnet.

Fundersam, över vad man ska med en sjösatt båt till, i mitten på februari.. fick jag leta mig vidare efter någonting annat.

En handikappanpassad badramp, fångade mitt intresse. Detta då räcket bar på tecken som jag misstänker är kvarlevor efter vinterns stormar.  Svarta och vita nystan av tång och alger hade med hjälp av vågorna greppat tag om stängerna.

efter-stormen

När jag vänder mig, ser jag en av de båtar som inte plockats upp. Min spontana tanke var – Ironi. En handduk låg som en dörrmatta på bryggan, och däcket på båten såg ut som det hade tjänstgjort som lastbilsflak för matjord. Jag funderade över om man skulle torka av sig fötterna före eller efter man varit ombord på båten?

Välkommen_ombord

Den stora behållningen blev dock skulpturen i form utav en hand, som var placerad nästan längst ut på piren till småbåtshamnen. En skulptur som jag misstänker att många har missat, då den står så undanskymd. Med handflatan riktad uppåt och fingrar pekandes mot horisonten, kände jag att någonting skulle jag väl få till.

Hand_och_fyr Helping_hand

Några plintar mitt ute i vattnet som troligen används till förtöjning av båtar, blev ett intressant inslag mot en ljust grå bakgrund.  Omklädningsrummet till kallbadet, var även det uppbyggt på plintar, så med lite tråcklande kom jag ner under huset för att där försöka hitta en intressant perspektiv.

_MG_4527 plintar