Porträttfotografering utan svar

Det finns fotografering och sen så finns det fotografering. Lika roligt som det är att genomföra en plåtning med all tänkbar utrustning , lika spännande är det att gå ner på en nivå där vi har ett rum en ljuskälla och en person som ska försöka förstå min smått abstrakta och flummigt kommunicerade idé.

Utöver detta så är det härligt att få röra sig mellan områdena där jag ena gången har en strävan att producera en bild som funkar på väggen, för att nästa gång vara med och skapa någonting med ett helt annat syfte.

Dokumentärt, äkta och lite avskalat var lite det som låg till grund för fotografering med Elsa denna gång. En stor anledning till att denna typ av porträtt tilltalar mig, är att de kan väcka frågor, bilderna känns inte helt självklara och att sedan addera till det svart-vita gör att det inte heller riktigt går att tidsbestämma dem.

Personligen så är min känsla att vi fick till detHär är några bilder från fotograferingen med Elsa.

Hundfotograf halmstad

Poträttfotografering i Halmstad med Elsa Noréus

Svart vita porträtt fotograf i Halmstad

Porträttfotograf i halmstad

Unika porträtt fotograf

Hästfotograf i hlamstad

Det var bara att släppa idén

Än en gång hade jag förmånen att få fotografera Elas och Vispen (Whisbone). Till skillnad från tidigare skulle denna fotografering bli lite mer arrangerad och där det fanns en grundidé. Sen är det som det är med djur (och barn)  de struntar fullständigt i mina idéer och då är det oftast bilderna som bara händer… som många gånger blir de bästa. De är ju en del av charmen, just att försöka fånga det där oväntade ögonblicket.

Det kan vara så att detta var mitt sista möte med Vispen, Elsa berättade nämligen att hon nu kommer att börja studera och att hon tyvärr kommer behöva hitta en ny ägare till denna otroligt fina häst.

Här kan du läsa hennes annons 

 

Fotografering lyngåkra

Elsa Noreus och Wishbone

Hästfotografering i Halmstad

Hästporträtt fotograf

Hästfotograf i hlamstad

Hästporträtt fotograf halmstad, falkenberg, båstad

djurfotograf husdjur

häst i frihet

möte med häst fotografering
njuta med häst fotograf

Split vision

Jag står utanför stallet och känner en viss besvikelse.. Allt är perfekt, perfekt fast på ett elegant och livlöst sätt. Det är inte alls den typen av miljö som tilltalar mig. Samtidigt så känner jag en viss osäkerhet över om jag befinner mig på rätt plats, så jag beger mig in i stallet för att fråga efter Sandra.. Där inne var det helt tomt..(förutom hästarna då) perfekt och helt tomt, tusan.. Jag har t.o.m bott på hotell med lägre standard än detta stall.

Jag slår en signal till Sandra och det visar sig som tur var, att jag befann mig på fel ställe. Med ny vägbeskrivning hittar jag rätt till slut, och kommer in på en liten gård som manifesterar bondromantiken.  Sandra kommer farandes strax efter mig.. Hon kommer direkt från jobbet. Även om vi aldrig tidigare har setts, så har ändå den lilla dialog vi fört inför fotografering givit mig en bild av någon sorts superkvinna..

Hon jobbar heltid, och har sedan hur många hästar som helst att sköta om och träna. I min lilla skalle där det normala livet kan kännas som ett omöjligt pussel att få ihop så kan jag liksom inte få ihop det.. När Sandra väl har beskrivit hur hon hanterar det hela, så kan jag bara koka ner det i ett ord.. Passion! Hästarna är en oerhört stor del av hennes liv, att vara med dem är lika naturligt som det är för mig att andas.. Man bara gör det.. man gör det och det får en att känna att man lever.

Sandra tränar galopphästar och idag får jag vara med när hon sadeltränar en Arabisk Fullblod som ska börja att tävla nästa vår.

Split vision? Jo, det var ju liksom inte bara Sandra och hennes hästar som fanns på plats.. tre helt underbara lamm som av olika anledningar var mammalösa, sprang runt och pockade på uppmärksamhet..

Vill du också få relationen mellan dig och din häst på bild? Läs mer… >>

Jag mötte Vispen..

På vägen hem satt jag och smakade på namnet Vispen som är smeknamnet på Wishbone.. Jag började nynna för mig själv.. jag mötte vispen, jag mötte vispen och tänker på melodin ”Jag mötte Lassie” med Einbusk Singers.. Nu kunde jag inte hela texten, så det stannade vid många upprepningar av min egenkomponerade refräng.

Jag vet inte om det är inbillning, jag gav mig iväg i god tid för fotografering hos Elsa och Vispen ( jag är nämligen en tidsfascist) för att kunna sätta igång plåtningen kl 19, men det är något med Halland eller det kanske är ett fenomen som sträcker sig över södra Sverige? Nämligen att samma adress förekommer flera gånger inom 3 mils radie!!! Givetvis så åker jag till fel Blixttorp men lyckades få tag på en snusande grisbonde, som menade på att de enda fyrbenta djur som fanns i området var hans grisar, något stall vid namn Marcusa gård kände han inte till. Och det är klart, befinner man sig typ 3 mil från rätt position så är det kanske mycket begärt.

Till slut så kom jag i alla fall fram till Elsa och Whisbone.. Tydligen var inte Vispen så himla pigg på att bara stå där och visa upp sig för mig, hans längtan efter att få komma ut gjorde honom lite rastlös, fast ändå.. rastlös på ett sådär lite charmigt sätt om jag lägger in min egen tolkning. Först tog vi några bilder inne i stallet, och därefter fick han äntligen komma ut..

När jag sen var på väg att packa ihop och röra mig hemåt, så dyker familjehunden upp (glömde att fråga om namnet) och jag blev helt betagen av mötet mellan denna underbara labrador och vispen.. ett möte som i sin tur drog igång filosofiska funderingar.. om dessa två, trots sina olikheter kan skapa ett så starkt band, varför i hela friden kan vi människor inte lyckas?

Bortsett ifrån att jag i min tysthet falsksjunger för mig själv när jag är på väg hemåt, så känner jag hur jag har  påverkats av den starka auran som fanns runt Elsa och Vispen.. när de vi var utomhus och jag såg dem arbeta tillsammans.. så var det beskrivande ordet vackert som ekade i mitt huvud.

Vill du också få relationen mellan dig och din häst på bild? Läs mer… >>

 

 

 

 

 

Fotografering häst med ryttare i svart vitt

Skulle hästar kunna vara bullmammor?

Det första som slår mig när vi kliver innanför dörrarna till stallet, är den familjära energin.. Det var som om alla sex hästarna där inne blev glada för att vi kom.. samtliga sticker hälsande ut huvudena ur sina bås för för att säga hej och för att bli hälsade på. Just den känslan blev så stark och så påtaglig att jag inte kunde släppa tanken kring hur stark inverkan miljön och ägarna har på sina hästar, eller om det faktisk är så att vissa hästar helt enkelt skulle passa som bakande bullmammor om de hade varit människor?

Om min teori kring sambandet mellan de som tar hand om hästarna och hur dessa formas stämmer, så känns mötet med Alva och Anna som bekräftelsen och förklaringen till varför hästarna var så välkomnande.

Vill du också få relationen mellan dig och din häst på bild? Läs mer… >>

 

 

svart vitt foto på häst i halmstad

Charlotte & Stelpa

Jag möter Charlotte inne i stallet, och Stelpa står där i sitt bås.. Inte speciellt nöjd med detta får jag höra. Islandshästen Stelpa är nämligen ute i princip året runt, och att då bli indragen i tomt stall för att någon nördig fotograf ska ta bilder, är föga uppmuntrande kan jag tänka mig. När Charlotte beskriver Stelpas personlighet far mina tankar iväg till de egna tonårsbarnen.. lika härligt som det är att se hur de utvecklas till egna individer, lika utmanande kan det vara att de inte är exakt så som man vill att de ska vara i vissa stunder. Det är väl också det som gör att jag känner en sådan stark nyfikenhet till relationen mellan hästen och dessa ägare, det har liksom varit en värld som jag mer har betraktat på distans.

Den egna erfarenheten och djupare relationer till djur har varit till hundar, katter, några självmordsbenägna undulater och ett gäng guppies. Hästar känns på något sätt som så mycket mer, och från mitt perspektiv inbillar jag mig att det därför innebär en större utmaning.. ja jag vet att det inte nödvändigtvis behöver vara så, men du förstår kanske vad jag menar? 😉

I vilket fall, känner jag en djup tacksamhet för möjligheten att hänga med Charlotte och Stelpa en stund, och att där försöka fånga bandet dem emellan på bild.

Vill du också få relationen mellan dig och din häst på bild? Läs mer… >>

Här är några av mina favoritbilder.